Efter att ha läst Adoptionscentrums PM till blivande adoptivföräldrar som är i valet av land och deras PM om Etiopien, är jag upprörd över deras taktlösa formuleringar. Följande finns bl.a. att läsa: " de kännetecknas av den klassiska bild många svenskar har av etiopier; oerhört vackra insikten med nästan europeiska drag men mörkare hudfärg. "Jag är den första att tillstå att etiopier är vackra människor men i den formuleringen som är i nämnda PM finns en underton av att etiopiska barn är vackrare än andra afrikanska barn. Denna formulering vänder jag mig emot. Att göra denna uppdelningen är främmande för mig och min människosyn. Människor är vackra på olika sätt och idealen växlar. Bilden av negern (vilket är ett ord som borde förbjudas) har genom världshistorien präglats av en nedvärderande och imperialistisk människosyn. För mig ter det sig främmande att Adoptionscentrum ska tillmötesgå blivande adoptivföräldrars fördomar, rädslor och ibland rasistiska föreställningar genom att erbjuda dem mindre negroida barn. Javisst, ska inte ett barn komma till en fientlig familj men varför ens öppna upp för möjligheter att tänka i dessa banor. Det strider mot AC:s policy om lika värde för alla människor.
Diskussionen om färg är lika viktig idag som för tio år sedan, främst för att det verkar hända så mycket på det området. Jag anser att Adoptionscentrum måste ha ett tydligare sätt förhållningssätt i denna fråga. Vems perspektiv är i fokus? Barnets behov eller föräldrarnas önskan om ett barn? Jag tror att finns en problematik i detta att välja land. Att funderar kring barnets ursprung är en naturlig del i adoptionsprocessen men om valet av land blir så central pga barnets hudfärg tycker jag att var och en som är i adoptionstankar ska ta sig en allvarlig funderare på sin egen syn på adoption och människor från andra länder. Jag måste säga att jag skäms när jag tänker på de kontakter som adoptionsorganisation har, vi i Sverige bör istället vara ödmjuka inför förtroendet att ta hand om deras barn. Oro och rädsla javisst, men om jag inte själv tar tag i mina fördomar och föreställningar utan skyller på rasismen i samhället anser jag att man inte har tittat på sig själv först. Andras rädsla är inte sällan även min egen.
Så länge diskussionen inte tas på allvar och adoptionsorganisationerna inte har en tydlig ståndpunkt i dessa frågor så kommer aldrig denna fråga att nå djupet hos blivande adoptivföräldrar. Det är viktig att inte "lura" par att det är lättare med etiopiska barn (eftersom de ser mindre negroida ut) än andra afrikanska barn. Detta ger en falsk bild av verkligheten för antingen är man neger, mörkhyad, blatte eller så är man inte.Få människor kan avgöra skillnaden på afrikaner och afrikaner. I vuxen ålder har det blivit viktigt för mig att erövra mitt ursprung, min kultur och inte minst min egen identitet som svart, afrikans kvinna i Sverige. Det har krävt tålamod och övertygelse på flera plan. Jag känner mig stolt över mitt ursprung men jag har fått gå igenom en lång process för att komma dit och det vet jag att många adopterade delar med mig.
/Amanda Fredricsson, stolt adopterad etiopier
