Svar från adoptionscentrum om dubbelmoral

De svåra frågor Mikael Jarnlo diskuterar har varit aktuella alltsedan Adoptionscentrum grundades. Det är ett mycket konkret problem att de barn som behöver föräldrar inte alltid är de barn som blivande adoptivföräldrar ansöker om. Det gäller inte bara mörka barn, som Mikael Jarnlo speciellt känner för, utan också äldre barn och handikappade barn. Det är ett moraliskt problem, eftersom barnen finns och behöver adoptivföräldrar. Adoption är en djupt personlig handling där de blivande adoptivföräldrarna måste känna sig övertygade och trygga i sitt beslut att adoptera just det barnet de ska bli föräldrar till. Ett förbud att uttrycka tvekan eller oro kan resultera i sämre adoptioner. Det skulle inte leda till att fler av de barn som behöver det extra mycket får familj. En oro för att adoptera ett mörkt, handikappat eller stort barn behöver varken betyda att man är rasist eller emot adoption av äldre barn. Frågan är mer komplicerad än så. Mikael Jarnlos inlägg innehåller ett antal faktafel som ger en kraftigt missvisande bild av Adoptionscentrums arbete. Allt tal om att arbetet sker på rasistiska grunder är naturligtvis totalt felaktigt. Alla adoptionsorganisationer står under statlig tillsyn och kontroll. I Adoptionscentrums stadgar, i den första paragrafen, står: "Adoptionscentrum verkar för ett samhälle där alla har lika värde oavsett ursprung". I de principer för förmedlingsarbetet som finns som bilaga till stadgarna står att "adoptivbarn från andra länder behöver föräldrar som har en genomtänkt och öppen syn på frågor som har med kön, ursprung och utseende att göra, och som har respekt för and­ra folk och kulturer". När det gäller frågan om homosexuellas möjligheter att tillsammans få adoptera ett övergivet barn har Adoptionscentrums styrelse och övriga adoptionsorganisationer ställt sig negativa. Mikael Jarnlo har en annan uppfattning i frågan. Det respekterar jag självfallet. Adoptionsorganisationerna anser att när samhället ingriper för att ge ett övergivet barn nya föräldrar så ska barnet i första hand få en mamma och en pappa. Det gäller naturligtvis inte bara mörkhyade barn som Mikael Jarnlo säger, utan också barn från till exempel Ryssland eller Sverige. Mikaels Jarnlos inlägg avslutas med en önskan om en diskussion som kan leda till fler och bättre adoptioner. Det välkomnar jag eftersom många barn i världen behöver ny familj för att slippa växa upp på institutioner. Mycket få av alla övergivna barn får den chansen. Därför är det angeläget att ständigt söka föräldrar till de barn som behöver det. Inom Adoptionscentrum pågår nu en diskussion om ett förslag till ett policydokument som skall behandlas vid vårt förbundsmöte i maj. Jag välkomnar Mikael Jarnlos bidrag i det fortsatta arbetet med detta. Vår målsättning är att ta fram ett bra policydokument som ger inspiration och vägledning i det framtida arbetet med att förena barn med föräldrar. Jan Göransson ordförande Adoptionscentrum